Som de flesta av er redan vet, eftersom jag gnällt jävligt mycket över detta i verkliga livet, är jag sjukt missnöjd med mitt rum, obviously beroende på att jag valt en färg jag helt enkelt inte tycker om ens lite. Misstaget i sig beror på att den äckliga mörka mossiga färgen är något jag tyckte om för en massa år sedan. Att jag inte övervägde möjligheten att ha kunnat ändra mig på den punkten är underligt så det förslår. Jag la ju till exempel försöket att lära mig quenya på hyllan vid femton års ålder, mossgrönt borde rimligtvis ha försvunnit i samma veva, hur har jag kunnat undgå att märka det?Nu har jag gått runt och sagt till folk att jag ska måla rummet ljusgrått när jag får råd, men även detta är ju lögn och förbannad dikt. Min första impuls när jag började fundera över färger var att mitt sovrum skulle vara tuggummirosa. De andra rummen (förutom Hannas förstås) är färgsatta med hjälp av mina primära impulser och look how great that turned out. Så no more safing.
Kontentan av det hela är alltså att mitt sovrum ska målas tuggummirosa i veckan som kommer, detta trots att jag är pank. Min käre far, Lennart-Pennart Sjögubbe, ringde mig nämligen i förrgår och sa att han tänker bekosta ommålningen samt hjälpa mig med arbetet eftersom vi lagt ner så mycket jobb i lägenheten att det är ren synd och skam att jag inte ska trivas i mitt eget sovrum. Det är allt en snäll sjögubbe det.
Puss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar